Ett skolutvecklande förhållningssätt

Det här är ett inlägg jag har suttit på ganska länge. Jag har funderat länge och väl kring något jag vill kalla det skolutvecklande förhållningssättet. Jag skulle säga att det finns många som har det, och jag skulle sälla mig själv till en av dem. Det finns också många i skolan som inte har det. Idag är det vad jag skulle kalla en fråga för ”eliten” bland skolfolk. Det jag vill skriva om här handlar inte om att förringa engagerade pedagogers insatser, eller raljera över de som tycker att det går lite onödigt fort nu. Det handlar egentligen om att jag tror att vi behöver lyfta fram ett skolutvecklande förhållningssätt. Gärna redan på lärarutbildningen. Det behöver bli en bredare fråga tror jag, om man kan uttrycka sig så…

Vad är det då egentligen jag menar med det här? Jo, jag menar att om du utgår från att lärande är utveckling och att vidga den kunskap och förståelse man har. Ja, då borde ju skolutveckling vara mer framträdande. Den lärande organisationen, som det på flera håll talas om. Och det är ju helt rätt! Tänk vilket drag man skulle kunna få från lärarstudenter om det skolutvecklande förhållningssättet lyftes fram på utbildningarna. Att skolan idag, och inte minst imorgon, kommer att handla om utveckling lika mycket som kunskap.

Det är inte så konstigt, menar jag, att det skolutvecklande förhållningssättet inte finns. Eftersom vi inte egentligen är tränade för det. Frågor om skolutveckling tenderar därför att bli aningen elitistiska och motsättningar uppstår inom kollegiet, i landet och i världen. När jag säger att de är elitistiska, menar jag inte att det har med intelligens eller något annat att göra och att de som inte ägnar sig åt skolutveckling är mindre intelligenta. Den lärande organisationen har helt enkelt inte infunnit sig där bara.

Eftersom vi vet att det höga taket och bekräftande av varandra som kollegor är essentiellt för en bra skola, och även skolutveckling, så är det ganska problematiskt tycker jag att vi ska arbeta med en verksamhet som inte är inriktad på morot och piska, men ändå använder det för skolutveckling. Det eller så är det ett låt gå klimat som råder på skolan. Vi som sitter ganska mycket i förarsätet för skolutveckling (Ja, jag räknar mig själv till en av dem) pratar ofta om jante, rädsla och kan till och med bli lite elaka i tonen ibland. Så upplever jag det i alla fall. Även om det behöver utvecklas så kan jag inte låta bli att tänka att ett skolutvecklande förhållningssätt och därmed en tydligare bild av vad vi vill med det där utvecklandet kanske kan leda till större genomslag i framtiden. Jag tror att skolan kollektivt behöver utveckla en mer framträdande syn på förändring och skolutveckling.

Men det är inte en syn som innebär en gemensam målbild. Vi behöver styras av en framtidsvision tror jag, inte bara en för nutiden eller dåtiden och det tror jag är fullt möjligt att göra till en bredare fråga än idag.