Att göra svåra saker enkla

Just nu är jag inne att hitta korta och enkla tankemönster för att komma till bukt med komplexa frågor som rör undervisning eller organisationer. Det är rätt kul och utvecklande faktiskt. Den här gången tänkte jag att det skulle handla om hjärnaktivitet och lärande.

Hur lärande går till är egentligen inget jättemysterium. Eller bitvis har vi i alla fall med hjälp av forskning kunnat luckra upp vad lärande är och när det sker som mest effektivt. Få, om någon, skulle motsätta sig att det är viktigt att titta på hur stimulerad hjärnan blir av det vi sysslar med. Att det liksom korrelerar med meningsfullt lärande. Det finns flera modeller för det här. Någon av de vanligare pekar på att vi lär oss i samspel med andra och vi lär genom att lära andra och så vidare.

Så till min tanke eller frågeställning då:
Varför inte låtsas som att föräldrarna kopplade på ungarna lite elektroder varje morgon innan skolan, för att sedan tillsammans med läraren plugga in dem och kunna följa hjärnaktiviteten?

Nu är det här säkert i strid med flertalet etiska principer, att praktiskt göra det. Men jag tror att man åtminstone kan låtsas för sig själv som lärare och utveckla sitt arbete utifrån det. På vetenskaplig grund var det va?

Tack för att du läser:)