Igår läste jag ett blogginlägg av Christian Jerhov ”Vilka ämnen ska vi läsa i skolan?”. Det Christian gör i sitt inlägg är att han ifrågasätter ämnesstrukturerna och ställer frågan varför vi läser vissa ämnen men saknar andra. Jag tror att han har helt rätt, och att vi lätt tröskar runt i vårt system och pratar lösningar i systemet, istället för att ändra på det. Jag har i alla fall funderat lite kring det.

Det här med skolan. Det är en så stor och komplex verksamhet med verksamheter i verksamheten. På de flesta håll där skolan debatteras så står det klart att det inte står rätt till. Det är allt från resursfördelning till modern pedagogik som behöver uppmärksamhet i skoldebatten. Kort sagt är det mycket som trängs i debatten kring vad en bra skola ska vara. Elevernas läsning behöver bli bättre. Studenter vid universitet och högskolor kan knappt skriva sägs det. Ändå tas det sällan (nästan aldrig) hänsyn till att dagens ungdomar producerar och läser mer text än någonsin. Hur utnyttjar vi det? Egentligen är den pedagogiska delen av den frågan en helt annan än den jag vill skriva om här. Att läsningen är viktig är det inget snack om. Det förstår vem som helst. Speciellt när vi konsumerar mer text än någonsin. Att produktionen av densamma också är viktig, står bortom alla tvivel. Men jag hörde för inte så längesen ett exempel där en ung kille med dyslexi tvingades skriva för hand, för att det var bra för honom att lära sig. Samtidigt vet jag att samma unga kille kan skriva massor på datorn, om han bara fick.

Tänk om det är så att skolan är på väg att bli meningslös. Eller delar av innehållet åtminstone. Det händer dock massor av bra saker och elever lär sig massor. Ja, det är väl faktiskt mest positiva saker som händer i skolan ändå. Så jag tänker inte skriva att jag precis har börjat arbeta med något som jag inte tror på eller som inte finns. Så är det ju inte. Men tänk om det är så att både pedagoger och elever börjat syna skolan för vad den egentligen är, eller rättare sagt inte är. Det finns de som tycker att det är allvarligt att lärare tappar makten i klassrummen. Tänk om det bara är en reaktion på att man som både elev och lärare håller på att syna den gamla skolans struktur, och märker att den inte riktigt håller ihop.

Jag tänker ofta på hur system och ”förnuftiga” vuxna har försökt styra in unga på ”rätt” väg, och trots detta hittar nästa generation nya vägar ändå. Tänk om framtiden blir precis så bra som de unga vill, och precis som de vill ha den. Tänk dessutom om det inte behöver vara något dåligt. Det var ju liksom alltid bättre förr. Eller? Underhåll bara tanken en sekund att det skulle bli så att det dyker upp teknik som gör att vi INTE behöver kunna räkna, skriva eller läsa i framtiden. Åtminstone inte i traditionell bemärkelse. Med tanke på den senaste tidens utveckling kanske det inte är omöjligt ändå. Nu snackar vi i och för sig säkert en rätt avlägsen framtid. Men vad skulle i så fall hända med oss? Skulle vi sluta att fungera som människor? Självklart provocerar jag nu. Men jag har en tanke om att ungdomar vet och kan mycket, mycket mer idag än tidigare. Kanske inte just de saker vi vill att de ska kunna och veta bara. Men på ett sätt kanske de har bättre koll än många vuxna på vad de behöver kunna i framtiden, och vad de behöver vara bra på. Jag vill egentligen komma till ett ökat fokus på de mellanmänskliga aspekterna i skolan. För de är beständiga.

Så om skolan har beskrivits som en sjuhelsikes sjuk patient ett tag nu, kanske det är dags att se den där sjukdomen i ett annat ljus. Kanske är det en sjuk patient, som håller på att ställa diagnos på sig själv. Det jag menar är att den gamla skolan kanske håller på att kollapsa på sig själv, och det kanske inte nödvändigtvis bara är dåligt. Förändringar tar tid och det är inte förrän det står glasklart för alla vilka typer av förändringar som behövs, som en total förändring kan komma. Kanske närmar vi oss just det.

Kanske gör det att hela den där stora verksamheten, med alla sina verksamheter, kan ta sig upp på nästa nivå. Kanske får då formativ bedömning, lustfyllt lärande, IKT, värdegrund, synligt lärande med mera en större plats. Eftersom man har gjort upp med saker man inte längre behöver och som inte funkar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *