För ett tag sen skrev jag inlägget ”Vad händer efter skolkollapsen?”. Den senaste tiden har jag fått till mig lite input av olika slag som gör att det inlägget återigen blir aktuellt, åtminstone för min del. Detta inlägget kommer att handla om arbetsvanor, resevanor och utbildning. Som vanligt ska det här kopplas till skolan. Men jag tror att du som läser min blogg inte har något problem med det.

Lite mer bakgrund till inlägget först då. När man tittar på mönster som rör vårt sätt arbeta, en ökad rörlighet, fler valmöjligheter och ett i de flesta hänseenden mer komplext samhälle, då får i alla fall jag en kittlande känsla i kroppen när jag tänker på lärande. Det enorma jobb-pendlandet, ineffektiva möten, ökad rörlighet på arbetsmarknaden och en skola som verkar ha svårare och svårare att möta elevernas behov och att svara upp mot deras motivation, är enligt mig något som hänger ihop. Kolla in det här klippet så får du se lite hur jag tänker kring ”Re-imagining work”.

Jag är en pendlare, som dessutom reser hyfsat ofta i andra jobbsammanhang också. Idag snappade jag upp artikeln ”Jobbresor tar allt längre tid”. Lösningen på det kan säkert vara att delvis bygga ut infrastrukturen. Men jag får lite känslan av att det är ungefär så vi vill göra med arbete och med utbildning också. Vi ska bygga ut eller effektivisera. Istället för att förändra och omvärdera vad vi gör och vad som är viktigt. Ett utbildningssystem eller en stadsplanering är inga enkla saker. Det förstår jag också. Men kanske borde vi fundera på om allt ska ske samtidigt och om till exempel alla måste vara närvarande vid ett möte. Kanske borde vi också fundera på om lärare och elev på riktigt behöver vara på samma plats för att det ska klassas som en lektion. Kanske borde vi också ta en lång och ordentlig funderare på följade: Att undervisa 20 elever som har helt olika intressen kan lätt bli mer ineffektivt än att undervisa 20 000 som har ett enat eller likartat intresse. Möjligheterna fanns inte innan. De finns idag.

Ganska nyligen var jag i kontakt med en klok och intressant person som håller på att bygga en intressant lösning för skola och utbildning. Som jag förstår det är det något det hållet som Sugata Mitra pratar om i Build a School in the Cloud. Där informationsteknik får en annan roll än prezi, talsyntes-appar och att eleven får söka information till sin inlämningsuppgift. Är du intresserad av att läsa mer kan du hitta information på Holoschool. Det är i alla fall ett initiativ jag kommer att följa med intresse och jag hoppas den här typen av tänk utvecklas. Den nuvarande, gamla modellen för skola och utbildning börjar hamna i allt mer otakt med sin omgivning.

Slutligen då. Jag menar inte att vi ska stänga skolbyggnaderna och att eleverna ska få varsin dator, och så är allting klappat och klart. Jag menar heller inte att det inte ska finnas vuxna som tar hand om, stöttar och lär ungarna saker. Jag vill bara göra dig uppmärksam på att svaret på vad framtidens skola är, sannolikt inte är en mer effektiviserad eller utvecklad form av den vi har idag. Kommentera gärna inlägget här eller någon annanstans så diskuterar vi saken:)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *